Supersöndagsångest.
Helgen har varit delvis ångestfylld, delvis utmattande, vilken kulminerar just för tillfället och kommer fortsätta större delen av veckan vilket jag med ännu lite mera ångest ser sååå mycket fram emot. Det är ofta just den här typen av ångest slår mig, när jag för mig själv gör upp perfekta och bra planer som sedan kommer att krossas när den andre delen av planen har en annan plan. Dels för att jag inte delat med mig av min, ofta nyligen påkomna, plan. Gång på gång samma sak. Det kommer troligtvis hända samma sak till helgen också då mina planer, även fast den är påkommen och delad med av i tid, säkert inte blir som jag skulle behöva och vilja. För jag känner verkligen att jag just skulle behöva den planen nu! Skulle verkligen behöva en paus. Paus från allt som egentligen är ingenting.
Helgens bra har typ varit Elin, en maffig pizza, tårta och lite extra cash. Nu är klockan knappt slagen 22.00 och jag skulle kunna somna dirrrr... Tanken på att jag egentligen måste byta lakan innan jag somnar driftar sakta längre och längre bort men påminner mig ändå konstant om att det måste göras. Jag vet ju även hur extra skönt det är att sova i en nybäddad säng när man kan sova hur länge man vill!
För imorgon kan jag gå upp när jag vill nästan. Det har jag också lite ångest för, sysslolösheten. Imorn är jag ledig fram till kl 4. På tisdag är jag ledig och har typ ingen aning om vad jag ska göra. Sen är de jobb ons-fre och studentmottagning o hej o hå. Fullt upp, övervällande känslor.
Toppen på ångesten är en stukad fot och att jag med den måste spela match imorn fast jag verkligenverkligenverkligen inte har någon lust varken psykiskt eller fysiskt.
Om titan vore här just nu, då skulle han ligga i min säng och hålla mig sällskap. Allt blir så mkt enklare när man är två.