ekis

Nu har "helvetet" börjat. Nu jobbar jag vareviga dag antingen heldag eller både morgon och kväll. Vad sägs om passen 7.30-15 + 16-21.15? Helt lovely. Nu är jag ensam hemma och är lite rädd för det. Jag behöver nån form av lyckopiller för att klara det. Jag bara undrar, är om det är du eller jag som är dum i huvudet... Men hey om mindre än två månader är det dags och jag kommer i vilket fall som helst gråta värre än värst så why not. Har smått börjat planera superavskedsfest också vilket både kan bli festligt och sorgligt. Fylla. Det är ett tag kvar tills jag kommer kunna uppnå det tillståndet iaf. Vilket både är ekonomiskt och hälsosamt iofs..

Jag vill bara ha lite sömn och lite sällskap, ska det vara så mycket att begära?

För att prata om något roligt så drog vi en peace and love iår igen. Vilket både va najs och onajs. Både positivt och negativt är att jag kan prata. Men det bevisar också att jag inte varit den galna konsertare som jag egentligen är. Jag har varit en mogen festivalare snarare. Stått långt bak och tokdansat istället för att toksvettas och skrikit. (förutom smk det var galet svettigt) Att tajma en långvarig fylla är ju inte heller det lättaste vilket ledde till några otaggade moments. Fint väder och roliga grannar bjöds det på iaf. Bäst var Babyshambles, Thåström och SMK må jag tro. Mitt bland befolkningen träffade jag mina "old" classmates vilket var väldigt trevligt. Vi hade några moment ägnade Michael Jackson och även också en del tårar från en äkta norrländsk man.. Det var kärlek, fred och kärlek.

"Men vi kan väl sminka oss innan vi duschar så immar inte speglarna igen?"