hit me with your best shot
Nationella prov, matte b. Och vackert väder. Ingen fin kombination, men nödvändig från båda parter. En drygt 3.5 timmas matteprov why not? Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med all tid, jo jag behövde den, men kom inte riktigt på hur jag skulle använda den. Det fick gå som de gick helt enkelt. (kan man säga så?) Hur som helst, jag begav mig från skolan och åkte in till den fina staden för att köpa en studentpresent till min kära vän Karin som tar studenten om mindre än en månad. Ohmigod. Men iaf, presenten är kirrad, nu är det bara kläder som fattas. MEN vad jag egentligen vill komma fram till, är min bussresa hem. Jag stiger på buss 444 och ser en bekant men kände mig lite obekväm i de hela sätta-sig-brevid-honom-scenariot... med solglasögona på mig kunde jag gömma mig och låtsas inte se personen förens han gick av. Istället satte jag mig strax bakom, brevid en antagligen trevlig och duktig tjej. För nästan första gången någonsin satt jag brevid en person som satt på sig det fruktade bussbältet. Ja, klart jag har sett det förut, men då har det ju varit en liten tant, eller en mamma med sitt barn.. Men en 25-30 ensam kvinna? Inte varje dag kanske. creddddd.
sen såg jag ett cyklande gäng i en uppförsbacke, och tänkte tillbaka på min barndom. Mördarbacken @ skarpövägen. Och lilla backen. Jag och pappa brukade alltid tävla, och jag kommer ihåg speciellt en gång när jag fuskade. muahah. Men de va med klass. Jag fejkade att jag va supertrött o sa att jag inte orkade mer.. och då klev pappa av cykeln, och jag fortsatte. Lätt seger. yes.
ahöjk