varför vi älskar amerikaner...
- Det här fönstret var inte öppet förut. Bäst att jag
stänger. Kan det vara det plötsliga elavbrottet som öppnat
fönstret? Och åskväder har det blivit också och vad Linda
dröjer. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?
- Jag vet! Jag klär av mig helnaken, tar ett stearinljus och
går och letar efter Linda. Ja, det gör jag!
NA, NA, NA, NA-NA-NA-NAAAA
Linda! Jag tyckte att jag hörde ett ljud från duschen, bäst att jag går dit.
Vid duschen...
- Där är Lindas armar, men var är Linda? Det är bäst att jag
Inte vänder mig om så att jag inte märker att
psykopaten kommer.
Och hon vänder sig inte om...
Och hon vänder sig inte om...
Och nu vänder hon sig om...
- Aaaaaa! En psykopat!
Men i sista sekund får Betty in ljuset i psykopatens öga.
Footch!
Sen flyr hon för livet. Hon flyr för livet, men glömmer den
saken inte bort att puta med brösten.
Efter följer psykopaten...
KLAMPA, HASA, KLAMPA, HASA
...och det är Ian Wachmeister.
I slutet blir det en bestialisk strid mellan psykopaten och
Betty. Och psykopaten som hittills har varit en högeffekiv
mordmaskin får inte in ett enda hugg. Medan Betty får in
varenda tandpetare, kniv, yxa, glasskärva som finns i kåken
och perforerar psykopaten totalt.
Sen kommer Michael tillbaks i sista ögonblicket och skjuter
psykopaten med den laddade pistolen han naturligtvis haft med
sig på hashpartyt.
Psykopaten dör och Michael och Betty kysser varandra.
De är så lyckliga. Inte tänker de på alla sina vänner som
ligger stympade och lämlästade runt omkring i huset.
Och de går därifrån i gryningen och sjunger...
Na, na, na, na, na-na-na-naaaa.